Gissa vem som i förrgår tog grundenten?

Now I'm free. Men jag kan medge att det känns lite konstigt.

Kände att jag var tvungen att skriva ett sista inlägg till klassen i vår klassgrupp på fejan,
såhär blev det:

"Igår var den sista dagen tillsammans som klass.
Känns konstigt, har inte riktigt tagit in det än. 
En del av er vet jag att jag kommer ha kontakt med, och det är ju väldigt roligt.

Och till alla fina, speciella och unika personer i min före detta klass: ett stort lycka till i framtiden. Ni kommer alla att lyckas på ett eller annat sätt, vare sig ni blir städare på McDonald's eller filmstjärnor i Hollywood.

Jag kommer sakna er, ni är speciella och bra. 
Jag ljuger om jag säger att jag aldrig varit sur på någon av er, för det har jag varit ett antal gånger, men alla gånger ni fått mig att skratta bryr jag mig så mycket mer om, än de sämre minnena.

Jag började i klassen i sjuan, och ni tog emot mig med öppna armar.
Ni gjorde mig också chockad, då ni var helt knäpptysta på lektionerna. 
Aldrig tidigare hade jag sett någon klass som var så tyst. 
"Skönt", tänkte jag. När jag väl fått min roll i klassen, var klassen inte längre så tyst.
Vi har gått från att vara den tysta klassen, till den galnaste klassen.
"Vi har gått igenom eld och stål, och även på varandra tagit kol", den meningen stämmer in så bra på oss. Vi har gått igenom mycket, och tagit lärdom av varandra.
Vi kommer alla ha en rolig tid att se tillbaka på, när vi på gymnasiet sitter ensamma i ett hörn och inte har några vänner, ha-ha. Det är först då vi väl kommer inse att vi har haft så roligt tillsammans under dessa år.

Ni kommer alltid ha en speciell plats här inne (-pekar på hjärtat).

Ps. VEM FAN HAR TAGIT MINA BÖCKER? Ds."

Kan ju förklara två saker, den första är att "Vi har gått igenom eld och stål, och även på varandra tagit kol" var en mening som var med i en låt vi skrev, som vi sjöng för föräldrarna på avslutningen.
Och den andra saken är att den allra sista meningen passar så bra in på vår klass, för vi har varit klassen där allas böcker jämt försvinner. 

Nu är i alla fall allting över, och ett långt och trevligt sommarlov väntar mig. 

Bilder från avslutningen ploppar förmodligen upp här någon dag framöver. KRAM.