Det enda som hörs är tagenterna som snabbt trycks ner, datorns surr och mina tankar som är så många att de nästan talar till mig.

Tankar som vem är jag, varför finns jag, varför vill folk lägga tid på mig, varför är jag så kraftig, ful och dålig.
Ja, många tankar som har med självfötroendet att göra, själförtroendet som inte ligger på topp och som aldrig riktigt har gjort det heller, i alla fall inte på de senaste tre åren.

Jag saknar att gå ut på en fotbollsplan och bara känna glädje, och känna att jag räcker till.
Att känna att jag är bra, att känna peppen och motivationen, att känna mig tuff och oblyg, att känna lyckan.
Många tankar i ett huvud som inte riktigt har plats för alla dessa tankar. 

Detta är en vanlig kväll för mig.